Sommelierns tankar

Svenskt Vin har blivit rumsrent

För sisådär trettio år sedan var det inte många som tänkte på eller ens brydde sig om miljön på samma sätt som vi gör nu eller som vi är mer eller mindre tvungna till. Det fanns inte naturligt i våra tankar att handla ekologiska eller miljömärkta råvaror, som också de var ganska sällsynta och det var heller ingen som frågade om vi önskade köpa till en plastpåse när vi handlade. Nej, plasten flödade och vi slängde allt i soptunnan eller i sopnedkastet i trappuppgången. Vi ägnade inga tankar åt vad som skulle kunna hända med klimatet och vår jord i framtiden.

Hållbarhetsfrågan hade inte för den stora massan nått upp till ytan och sett dagens ljus. Det fanns dock människor som tänkte på miljön, åt vegetarisk mat och som förstod vart det barkade hän om inget gjordes och om vi inte ändrade våra vanor. Vi övriga bara lunkade på och tittade snett på alla ”miljöprissar”.

Nu har vinden vänt och om man inte sopsorterar ordentligt, handlar ekomärkt mat, råvaror som är kravmärka och helst närodlade och tänker på köttkonsumtion blir man sedd som en miljöbov. Tänk vad rätt de hade, ”miljöprissarna”, fast det visste de säkert hela tiden och tänkte nog för sig själva småleendes, ”Hoppas de kommer på det själva innan det är för sent!”

Det svenska vinet är i full gång med att göra en liknande resa. Från början var det en alkoholhaltig dryck av sällsynt slag man införskaffat på nåder för att stötta entusiastiska och glada vinodlare. Smaken på vinet var annorlunda, okända druvsorter, syran snipig och kvalitén svajade rejält. Vinerna var ju smakmässigt inte i närheten av den typ vi var vana att dricka.

Mattias Säfwenberg, är Sommelier och dryckesansvarig på Aludden Prôvidore i Lerum,och även författare till boken "Svenskt Vin - en vinvärld som växer" som kom 2019.
Min vision är att sprida budskapet om svenskt vin och försöka synliggöra det för så många som möjligt. Efter många års erfarenhet, vet jag att intrycket och upplevelsen hos de som provar svenskt vin för första gången är mycket positivt. Man kan inte tvinga alla att tycka om svenska viner, men man kan låta alla prova och bilda sig en egen uppfattning.

Vid den här tiden, från mitten av 1990-talet och framåt hade många börjat vidga sina vyer och vinerna som hälldes upp glasen kom från ”Nya Världen”, från länder som till exempel Australien, Sydafrika, USA, Argentina och Chile. Jag minns de första gångerna jag provade Zinfandel från Kalifornien och Shiraz från Australien. Smakrika, generösa och fruktsöta. Varför skulle vi då bemöda oss att dricka eller bry oss om viner från Sverige när nyheterna från vinvärlden slog alla med häpnad. De blev rosade av kritiker och började ta mer och mer plats i media och i systembolagets hyllor där gamla avslagna hyllvärmare tack och lov fick ge vika och fasas ut.

Samma fenomen händer nu med svenska viner när smaken och kvalitén hela tiden blir bättre och jämnare. Jag märker att ju mer jag är runt och pratar om svenskt vins unika status och när jag serverar gäster svenska viner tycker nästan alla att det är spännande och de som provar blir stolta över att vi kan tillverka så goda viner i Sverige. Vi är ett vindrickande folk och är intresserade av vad vi häller i glasen och vill gärna veta var vinet kommer ifrån. Fler och fler efterfrågar ekologiska och hållbara viner och då ligger svenska viner helt rätt i tiden med sin miljömässiga hållbarhet. För vad kan vara mer lokalproducerat än vin från Sverige. Gott är det också.

 

Posted in sommeliern.